Lärare i normkritik. En diskursanalys av ”läraridentitet” konstruerad inom det normkritiska perspektivet.

Läraryrket diskuteras i uppsatsen utifrån poststrukturalistisk teori. Det övergripande temat är lärares makt och funktion i relation till utbildningssystem, individ och samhälle. Även lärarens funktion i skolans värdegrunds‐ och likabehandlingsarbete är utgångspunkt. Syftet i uppsatsen är att undersöka vad det är för ”läraridentitet” som konstrueras inom det normkritiska perspektivet. Huvudfrågan som i uppsatsen ställs är vilken makt – förutsättningar och handlingsmöjligheter – som det normkritiska perspektivet tillerkänner den enskilda aktören läraren. Genom en diskursanalys av subjektspositioner studeras ”talet om läraren” i två normkritiska publikationer. En diversifierad läraridentitet framkommer. Den normkritiska läraren beskrivs i de undersökta texterna som maktmedveten, relationsmedveten och konfliktmedveten. Därutöver är det en rad motstridiga/oförenliga (?) förväntningar som inom diskursen ställs på den enskilda läraren. Den normkritiska läraren ges framförallt makt och ansvar över relationer och varanden, i skolan, såväl som i samhället i stort. Men på samma gång som den enskilda aktören tillskrivs möjlighet att förändra ojämlika maktordningar och relationer, så framkommer samtidigt en överordnad lärarposition som med sin auktoritet förväntas att ta ställning och ”fostra” eleverna in i ett visst tänkande. På så sätt blottläggs genom undersökningen konstruktionen av en läraridentitet som både reproducerar och befäster befintliga makthierarkier och som på samma gång har möjlighet att i viss mån också förändra detsamma